Midsommar!

Jaaa midsommaren närmar sig med stormsteg.

Och med den många traditioner och gamla sägner. Midsommarstång, sill, snaps, folkdräkt och älvorna som smyger sig fram bland trolska dimstråk för att dansa på ängen medan diverse oknytt och trolltyg ser på. En annan gammal tradition som jag berättade för tre små busfrön igår med tallrikstora öron var den om midsommarnattsdrömmen. Den får mig att tänka på " Barnen i Bullerbyn" av Astrid Lindgren. Med Olle, Kerstin o de andra fiffilurerna och karaktärerna. Har också ett hum om att något av denna gamla folktro är med i en bok i serien om isfolket. Men Barnen i Bullerbyn är vi nog många som minns. Den kan jag tänka mig mest har överförts från mor till dotter även om det nog finns en och annan liten pojke och några inte så små heller för den delen som provat om de kan finna sin flicka med hjälp av blomstoft, midommarnattens speciella mystik och närhet till det inte riktigt "verkliga". Det övernaturliga kommer alltid locka människan och detta är en natt då vi om inte annat så på skoj får erkänna att kanske kanske....

För då sinnet är öppet och tron som starkast kan de mest förunderliga saker inträffa.

Historien säger att var själ är en ensam sökande. Och den som är nyfiken på var svaret kommer finna ska klättra över sju gärdsgårdar och plocka sju sorters olika ängsblommor att lägga under kudden så kommer ens framtida tillkommande som man så fint sade till en om natten i en midsommarnattsdröm.

Nu är det lite svårt att hitta sju gärdsgårdar med sju olika sorters änsblommor men tar med mig tallriksöronen hem till mor i så fall. Jag ska också plocka för den fina känslans skull men jag kan redan väva in min älskade i blommornas drömväv. Är ju aldrig fel att drömma en vacker dröm om den ens hjärta håller kär.